Rivalitet kan vara något positivt. Den kan sporra, skapa driv och bygga identitet. Det gäller i idrott, och ja, rivaliteten mellan Skellefteå AIK och Björklöven är på många sätt uppfriskande. Problemet är att rivaliteten inte stannar där. Som vd för Västerbottens Handelskammare möter jag företag, investerare och beslutsfattare som vill samma sak: ett starkare, mer konkurrenskraftigt Västerbotten. Men alltför ofta bromsas den kraften av ett lågintensivt syskonbråk mellan länets två största städer. Ett bråk som sällan uttalas öppet, men som märks i blickar, prioriteringar och uteblivna samarbeten.
Umeå är residensstad. En större stad, universitets- och myndighetscentrum, med en lång period av stabil utveckling bakom sig. Skellefteå är en industri- och entreprenörsstad, formad av råvaror, teknikskiften och en kultur av att bygga själv snarare än att förvalta. Det är två olika logiker, båda nödvändiga för länets framtid. Ändå beter vi oss ofta som om den ena utvecklingen sker på bekostnad av den andra. Det här är ingen exakt vetenskap. Jag kan inte säga exakt vad det bottnar i. Kanske finns här stråk av avundsjuka, över universitetet, över råvarorna, över tillväxtsprång som sker olika snabbt och på olika sätt. Kanske handlar det om identitet och självbild. Men jag kan konstatera en sak: vi erkänner inte varandras resor.
Skellefteås omvälvande år, med Northvolts etablering, den extrema tillväxten, kraschen och allt däremellan, har varit en unik lärprocess för hela Sverige. Den resan förtjänar att analyseras nyktert, inte avfärdas eller ignoreras. På samma sätt förtjänar Umeås långsiktiga, stabila utveckling respekt och nyfikenhet, inte reflexmässig misstänksamhet. När Sara kulturhus byggdes i Skellefteå valde en debattör i regional press att lyfta interna konflikter och sprickor. Inte arkitektur, mod eller framtidstro, utan problem. Det är ett symptom på något större: vi letar hellre svagheter hos varandra än styrkor.
Västerbotten konkurrerar inte internt. Vi konkurrerar med andra regioner, i Sverige och internationellt, om investeringar, kompetens och framtidstro. Det är dags att vi slutar mäta oss mot varandra och istället börjar mäta oss mot omvärlden. Umeå och Skellefteå behöver inte bli lika. Tvärtom. Det är i olikheterna som styrkan ligger. Men då krävs ömsesidig respekt, nyfikenhet och ett gemensamt ansvar för länets helhet.
Som region har vi inte råd med ett evigt syskonbråk. Vi behöver vuxna samtal, inte gamla reflexer. Frågan är inte vem som är storebror eller lillebror. Frågan är om Västerbotten vill vinna, tillsammans!
